Cilla har fått vattkoppor. Men hon är glad och pigg. På bilden ser ni en vattkoppa över ena ögonbrynet. Hon har en på näsan också men den syns inte lika bra.

Igår var vi, som sagt,  på en begravning. Jag och Rikard grät och kände kärlek. Hon var en underbar människa, men som prästen sa, hon fortsätter att finnas men nu på ett nytt sätt. Jag kommer sakna hennes glädje och hennes sätt att se gott i alla människor. Snällare människa får man leta efter. Hon står överst på min lista över "snällaste människa jag vet". Och det är faktiskt sant.

Min bästa vän är också snäll. Jag saknar henne just nu. Med henne vill jag vandra hand i hand till världens ände.

Jag är nog lite blödig idag. Men jag ljuger i alla fall inte.

Ikväll blir det tv. Kanske en film.