Rikard                                                   Vide

Ja, det går RIKTIGT bra för mig att hålla mig borta från bloggen.

Host host.

Idag kom mamma, Lennart, tvillingbrorsan och tvillingbrorsans kompis över på fika.
Det var fett-coolt asså.

Rebecca ska stanna hos oss till på onsdag eftersom hon har höstlov.
Men just inatt ska hon sova över hos en kompis.
De ska ha en halloween-fest.
Om jag är pigg och glad när alla barnen sover kan det hända att jag övertygar Rikard om att se en skräckfilm med mig.
Om jag inte är pigg och glad?
Hmm... då kommer jag nog att gå omkring och se sur och trött ut.

Här är dagens bilder på en nybadad och trött Vide: 

Idag har jag och Cilla varit iväg och tittat på teater.
"Lilla grisen flyger" hette föreställningen.  
Det var trevligt.

Det går verkligen bra för mig att hålla mig borta från bloggen.

Dagens bilder:


Gipstavlan som vi gjorde på Öppna förskolan igår.


En söt liten bejbi.


Cilla har målat sig själv och Vide.

Jag är en sann konstnär:



Cilla är också en sann konstnär:

Kan ni tänka er!
Jag känner lust att blogga idag också.

Idag har jag och min söta granne varit iväg till öppna förskolan. Det var trevligt. Vide åkte rutschkana och vi gjorde även hand- och fotavtryck.
När det var dags för sångsamling däremot gick det inte lika enkelt. Barnen satt där så vackert, alla utom Vide som hellre ville krypa omkring och göra andra saker.
När Cilla var bebis och det var sångstund på öppna förskolan satt hon fint i min famn och jag minns att personalen log åt min dotter som satt och gungade till musiken.
 
De är så fina mina barn och faktum är att man gillar dem precis som de är.
Att gunga i takt till musik- urgulligt.
Att vara totalt ointresserad av sångsamlingar- urgulligt det med.

Vi lämnade sångsamlingen och gick och åt frukt istället.
Andra spännande saker som hände på öppna förskolan idag:
Vide kraschade en blomkruka som han hittade i ett skåp.

Dagens bilder:






Idag har barnen gjort spöken hos Cillas dagmamma.

Idag har jag valt att blogga om en sak som egentligen är en smula allvarligt, men jag ska försöka att väva in lite humor i texten om det går.
Jag tänker blogga om att jag tycker att det är jobbigt med all information som jag får från TV och tidningar. Är man en person som är lättskrämd finns det mycket att vara rädd för.
Och jag är en ganska nervös själ emellanåt. 

Såhär är det: 
Det finns mycket som kan påverka en människas hälsa. Man kan råka få i sig för mycket genmanipulerad mat och det kan på lång sikt leda till tarmcancer och man kan dö. Man måste även motionera för annars kan man också dö. Man bör sova i snitt minst 7 timmar varje natt för annars kan det påverka hälsan och man kan få ett förkortat liv. Stress är också hälsofarligt. Det är till och med hälsofarligt att oroa sig över allt som är hälsofarligt. 

Dessutom tror jag att jag har drabbats av musarm. Det är inte särskillt hälsosamt men jag har läst att varannan datoranvändare lider av detta. Kanske kommer jag att blogga en aning mindre för att vila armen men jag hoppas att ni bloggläsare kommer att finnas kvar här ändå, för sluta blogga kommer jag inte att göra än på länge. Jag får ut alldeles för mycket av att skriva för att ens överväga att lägga ner min blogg.
Det är så roligt att skriva till er eftersom det känns som om jag pratar med er. Och att ni lyssnar på mig fastän jag tillhör "generation ego".
När jag skriver så vänder jag mig till er, mina båda föräldrar, A-K, Lennart, Bibbi, Dolly, Rikard. Det är för er jag skriver. Och för min egen skull såklart. Och för alla er andra där ute som jag inte vet vilka ni är men som kanske läser min blogg och väljer att hata mig eller älska mig eller vad jag nu kan tänkas väcka för känslor.

Men snälla ni som faktiskt gillar mig, fortsätt att läsa min blogg, vet jag!
Även om jag drar ner på bloggandet en smula emellanåt. 
I need you!!!! 

Men det finns dagar då jag känner att jag mest vill vara ifred och då jag inte känner någon stor lust att blogga men jag älskar er ändå.

PS. Egentligen borde jag skaffa fotriktiga skor också för annars får jag väl problem med knäna snart. Pensionsspara borde jag också göra. Attans, vad mycket man borde göra egentligen, om man tänker efter.

Puss och kram och ta hand om varandra.

PS igen. Lyckades jag väva in humor någonstans?

Dagens bilder:




Vide möblerar om i soffan.


Vide ägnar sig åt gymnastik?

Jag försökte ta några bilder på Cilla också idag men hon är inne i en period då hon inte gillar att bli fotograferad. Hon tycker bara jag är jobbig när jag tar fram kameran.

Igår gick jag in på en toalett på ett fik och på spegeln ovanför handfatet hade personalen klistrat fast en liten lapp där det står "du är söt".
Jag tror jag ska besöka det fiket oftare.

Det blev ingen torkställning i helgen.
Rikard lyckades laga den vi redan hade.

Igår blev det shopping. Det är inte varje dag det händer. Det blev två filtar, kuddar, duntofflor och grönt te.

Om jag någon gång publicerar några gräsliga kort här på bloggen är det för att datorn är gammal och sliten. Min datorskärm är alldeles för mörk. Det är jobbigt men det går.
Jag önskar jag kunde se mina bilder ordentligt men jag vet att jag ser mina bilder mörkare än vad ni andra ser dem.

Jag är seg, trött, sur och har huvudvärk.
Jag tycker jag har haft ganska mycket huvudvärk den senaste tiden.
Igår hade jag också huvudvärk.
Blä.

Imorgon är det babysim.

Och ja, jag vet att jag är fånig, men självklart har jag fotograferat helgens inköp.
Töntvarning -javisst.
Men de som valt att älska mig älskar mig säkert ändå.







Igår gick en av mina favoritfilmer, Juno, på TV.
Någon som såg den?

PS. Idag är det bara 2 månader kvar till julafton.

Här är en bild på mig och Rikard när Rikard försöker sova.
Själv försökte jag få en mysig bild och jag tycker att jag lyckades rätt så bra.

Det är konstigt det här med bloggen.
Vissa dagar har jag så mycket att skriva att det blir flera inlägg på en och samma dag.
Andra gånger kan det gå några dagar utan att jag skriver något.

Imorse mötte jag svärmor efter att ha lämnat Cilla hos dagmamman.
"Bara hon inte ber alla sina dagbarn att sjunga Ja må hon leva för mig" tänkte jag.
Men självklart gjorde hon det.

För idag blir jag och min tvillingbror 27 år.

Den här låten är till dig, brorsan:

Igår när det var Cillas namnsdag fick hon köpa sig en leksak i namnsdagspresent.
Hon såg väldigt glad ut där vi strosade runt och tittade på leksaker.
Till slut valde hon Toy story 3-leksaker.

Jag tog en väldigt trevlig kvällspromenad med Rebecca idag.
Vill absolut göra om det någon annan helg.
Vi var ute och gick och pratade i över en timme.
Om någon undrar är hon är klok som bok och väldigt fin på alla vis.

Idag har Vide tagit några små steg och övat sig på att stå och gå.
Det ser rysligt sött ut.

Idag kom min kära pappa över och hälsade på en stund på dagen.
Imorgon bär det av på 2-årskalas.

Idag hade Cilla namnsdag.
Det firades med en kladdkaka.



Jag kom förresten på en rolig sak idag.
Alla bokstäverna i Vides namn finns i namnet Hedvig; Hedvig.
Lite småkul tycker jag.

Idag gick jag och Vide till öppna förskolan tillsammans med min granne och hennes lilla grabb. Det var trevligt och Vide verkade ha väldigt roligt. Jag kom på mig själv med att tänka att jag borde gå dit oftare.

Senare, samma dag, var det dags för Vides 1-årsspruta.
Han började gråta och det kändes inte roligt att se hans tårar rinna, men han blev fort glad efteråt.
Vid vägningen visade det sig att Vide inte gått upp så mycket i vikt de senaste 3 månaderna. 
BVC-sköterskan sa att hon kunde se på Vide att han var ett rörligt barn och förklarade att Vide gör av med en hel del energi.
Så nu ska vi ha i mer smör och grädde i Vides mat på inrådan från BVC-sköterskan.

Välling med grädde.
Låter lite annorlunda - men vad gör man inte?



 

Dagens stora händelse: Rikard fick för sig att kapa håret.

Dikt från 2001 som jag läste upp under poesikvällen igår:

Du talade om änglar
där du satt så nära mig
jag kunde nästan röra dig
Du talade om änglar
och jag blundade
för dina änglar är alltid hela
och mina går sönder
Du talade om änglar
jag nickade och log
men inom mig var död
för du talade om änglar
och jag om blod

Idag var det babysim och Vide var på bra humör.
Jag vågar inte ta med mig kameran in i själva simhallen, eftersom jag är rädd om kameran och jag vet inte hur smart det är att ta med sig en kamera in i ett fuktigt rum.
Men jag vågade ta en bild av Vide i omklädningsrummet, innan simmet började.
Rikard var också med och simmade.

När vi hade badat klart och jag var på väg ifrån simhallen kunde jag inte låta bli att lyssna på ett samtal mellan två tonårstjejer. En av tjejerna förklarade att det fanns en flicka i hennes klass som var retad men att hon inte kunde förstå varför.
Hennes väninna försökte hjälpa henne med mysteriet genom att ställa frågor: Var hon ful? Var hon tystlåten? Hade hon damp? Var hon kaxig?
Men hur de än diskuterade så förblev gåtan olöst.
Det finns något i deras samtal som gjorde mig olustig.

Själv var jag verkligen inte den populära tjejen i klassen.
Inte heller Rikard passade in i skolans värld.
Men i vårt fall vet man ju ändå VARFÖR vi blev retade.  
Jag var tystlåten och kanske en aning knepig.
Rikard hade glasögon, var smal som en sticka och läspade.

Men denna tjej som samtalet handlade om, varför hon är retad är och förblir ett mysterium. 
Hon är ju uppenbarligen helt normal.  

En del kvinnor börjar prata annorlunda när de får barn. Jag är en av dem.
När Vide gör något knasigt kallar jag inte honom för "knasboll" utan jag säger "knasiga bollen" istället.
Och idag, när jag och Vide hälsade på hos min mormor, började Vide att rota runt bland hennes kastruller. Det korrekta i detta fall är att jag som mamma är bestämd och tydlig mot min son och säger "nej".
Men jag valde att säga det lite mer milda:
- Aja baja mammas lille bubbe.

Här är några dagsfärska bilder:






Dessa disktrasor fick jag av svärmor idag. Katten påminner mig om Greger - min norska skogskatt som blev sjuk och dog.

























Ikväll blir det babysim.

Idag tog jag en Naturdiet-dricka till lunch eftersom jag vill gå ner i vikt. En stund senare satt jag och åt lite kvarglömt godis. Jag har aldrig påstått att jag är ett geni.

Jag har inte så mycket att skriva om just nu, känns det som.
Vi var på dop igår. Bebisen var söt och prästen var rolig.
Idag har Cilla och hennes morfar gått på bio och sett den senaste "Toy story"-filmen.
I senaste Idol åkte en av mina favoriter ut ur tävlingen.
Hon såg ut såhär:



Vide blir bara vildare och vildare känns det som.
Idag har han lyckats med att både fastna i en köksstol och bakom TV-n.
Och där emellan har han lyckats klättra upp på köksbordet några gånger.
Och ställt sig upp på sin Bobby-car
(han brukar göra det ibland):

Idag tog jag en liten höstpromenad med familjen. Det var mysigt. Vi hade lite lövkrig för att därefter promenera hem till min mormor för en fika.
Nu ska jag snart dra iväg till simhallen med mamma.




































Det är lite fjortis att lägga upp bilder där man pussas, jag vet. Men eftersom jag aldrig var fjortis när jag var tonåring så får jag passa på nu. Det är faktiskt Cilla som har tagit den här bilden.

Att läsa tidningar är vardagslyx men tyvärr står det också mindre trevliga saker i dem. Jag fick en prenumeration på Amelia av min svärmor för några månader sedan och jag blir glad varenda gång tidningen dimper ner i brevlådan. Men en del av mig önskar att de kunde strunta i att skriva om saker som jag finner obehagliga. När jag läser om bröstcancer och om att stillasittande kan resultera i blodproppar blir jag inte glad. Jag blir orolig. Jag har lätt för oro.

Caroline af Ugglas sa i min senaste Amelia-tidning; "Jag vet att jag har lättare än andra att krascha - och måste leva därefter!" Just så är det för mig också.
För att ta ett exempel hörde jag på Dr. Phil för några dagar sedan om en man som med största sannolikhet begravde sin ex.flickvän levande och några år senare dränkte han sin son på 1 ½ år. Jag inser såhär i efterhand att jag borde ha bytt kanal för jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det.

Livet är inte alltid vackert. På radionyheterna berättades det om en kvinna som hamnade i fängelse efter att ha dödat sin barn.
- Byt kanal, sa jag till Rikard, men det var försent.
- De sa; Hon dödade sitt barn, upprepade Cilla.
- Nej, du hörde nog fel. De sa nog födade, sa Rikard.
- Ja, födade, det bertyder att hon gav sitt barn mat, sa jag. 
Ett hysteriskt försök av två föräldrar att skydda sitt barn från en hård verklighet. Om vi lyckades eller inte är en annan fråga.

När jag ändå skriver om hemska saker kan jag passa på att berätta om att jag för några månader sedan råkade se en hemsk bild på facebook. Bilden föreställde en död kvinna som någon hade skjutit i huvudet. Ärligt talat, vad är det för sjuka människor som sprider sådana bilder vidare? Varför inte låta de döda vila i frid? Borde det inte vara en självklarhet i vårt samhälle att man inte "blottar" de döda? Man blir bara ledsen och upprörd över sådan idioti.

Även på det mer personliga planet känner jag mig en aning sur för det verkar som att jag har drabbats av en muskelinflammation och det ömmar när jag nu sitter här och skriver i bloggen.
Men jag kan helt enkelt inte låta bli, jag måste få skriva av mig det allra viktigaste.
Annars kanske jag spricker.

Ett lite bittert inlägg idag kanske, men kom ihåg att det finns mycket som är vackert också.
En sak som är vackert är att barn är kloka.
Idag, när jag skulle byta blöja på Vide, kastade han med huvudet på skötbordet.  
Ungefär på samma sätt som min tvillingbror brukade göra när vi var små.
Jag började skratta åt Vide och vad gör ungen då?
Jo, han ler, och kastar ännu mer med huvudet, såklart.

Igår besökte jag och familjen Mickelsmässan tillsammans med mamma och Lennart.
Då passade jag, Cilla och Rebecca på att åka lite helikopter.
Först var det nära att Cilla och Rebecca inte vågade, men till slut satt Cilla, glad och förväntansfull, inne i helikoptern och vi lyckades övertala Rebecca att hon också skulle följa med.
Det var en trevlig stund och som ni kan se på bilderna här nedan verkar barnen hålla med mig.












Glad men nervös.








Uppe i luften.






Nere på marken igen.











Efter helikopter-färden fick Cilla göra lite mer roliga grejer:








Idag var jag, Vide och Rikard iväg på babysim medan Cilla var hos sin farmor.
Det var trevligt och Vide var på bra humör.
Sedan har vi ätit några kanelbullar eftersom det är "kanelbullens dag" idag.
Jag har även passat på att försöka se söt ut idag.
Såhär såg jag ut då:

Jag tittade på Idol igår och tycker att idolerna är bättre än någonsin tidigare.
Jag gillar flera stycken av dem.

Idag köpte jag ett linne till Vide som han ska ha att växa i. Ni ser linnet på bilderna här nedan.
Motivet är från filmen "Dunderklumpen" och jag tyckte att det var ett sött linne.
Cilla fick ett par stövlar och ett par strumpor.
Rebecca var hemma och tittade på film medan vi var borta.
"Marley och jag" såg hon och hon tyckte att det var en bra film.

Idag fick Vide en present av sin kusin Cornelia.
En jättesöt nalle som hon har sytt själv.

Imorgon ska jag och familjen åka och titta på Mickelsmässan med mamma och Lennart.

Tjolahopp.