Vad jag kommer att förknippa med år 2009.
Jo, detta...
Jag fick min efterlängtade bebis.
Jag blev tvåbarnsmamma.
Gott nytt år, glad påsk och trevlig midsommar.
Valdemar
Vår katt Valdemar ser en fågel utanför fönstret.
Karius och Baktus.
I julklapp fick Cilla en bok som heter "Karius och Baktus" och handlar om två tandtroll.
Det är världens läskigaste bok.
Faktum är att jag drömde en mardröm om de där trollen i natt.
Jag drömde att jag var till tandläkaren för en vanlig undersökning. Tandläkaren informerade mig om att det var en massa "kariusar" och "baktusar" som hade flyttat in i min ena tand. Då jag frågade om han kunde ta bort dem sa han att det gick tyvärr inte, men han kunde dra ut tanden åt mig. Sedan vände han mig ryggen och gick därifrån.
Läskigt!!!
Så idag var det jag som ringde tandläkaren och bokade en undersökning i slutet av januari.
Död åt tandtroll!
Jag ska nacka de jävlarna.
Snart är det nyårsafton.
Snart är det Vides namnfika.
Och eftersom tiden går väldigt fort nu för tiden måste jag även meddela att snart är det även julafton.
Så god jul på er.
Julklappar.
Med amningen går det fortfarande skit.
Jag börjar mer och mer inse att det är dags att släppa allt vad amning heter.
Lite sorgset känns det allt. Jag vet inte ens om jag har någon mjölk kvar nu.
Igår kväll var jag ute med familjen. Detta är vad jag gjorde då:
åkte pulka med Cilla
drog runt Cilla i pulkan
byggde ett snötorn med Cilla
gjorde snöänglar med Cilla
hade snöbollskrig med Cilla
Kände mig med andra ord som en ganska rolig förälder då.
Idag försökte jag också vara en rolig förälder:
Jag: Ska vi läsa en bok?
Cilla: Nee.
Jag: Ska vi inte?
Cilla: Nee.
Jag: Nähä. 
I julklapp av sin mormor fick barnen bl.a. varsinn namn-mössa.
Jag och Rikard hade även köpt en namnskylt åt Vide att ha på barnvagnen.
Ganska uttjatat kan tyckas eftersom var och vartannat barn har sådana skyltar nu för tiden, men ändå är de svåra att motstå eftersom man valt sina barns namn med kärlek.
Jag gillar att höra mina barns namn, jag gillar att läsa mina barns namn.
Jag gillar namnen.
Så en namnskylt fick det bli så att jag kan känna mig ännu stoltare när jag går fram med barnvagnen.
(Så man kan ju undra vems julklapp det var egentligen, min eller Vides?)
Till Rikard köpte jag och mamma en fin morgonrock. Blå. Den blev jag väldigt nöjd med. Och Rikard också verkar det som för han går runt med den hela tiden.
Nästa år blir det nog plastgran för första gången eftersom Rikard kommit på att han inte tål granar. Han går runt och hostar och har sig.
Magkatarren verkar ha försvunnit. Om det nu var magkatarr, men allting tydde på det.
Fick en fin möbel av svärmor idag. Ett litet bord att ha i vardagsrummet.
Nu: kvällsmat.
Bilder på mig och Vide.
Julafton 2009 i bilder.
En tomte som min bror gjorde när vi var barn.
Vide med sin farmor.
Cilla fick inte alls många julklappar... eller?
Himlen i min famn.
Blev kär i denna låt...
Ser nu att det är Carola som skrivit låten och hon är väl ingen direkt favorit kanske, men låten kändes jättefin.
God Jul.
Julkalendrar.
Ibland förvånar jag mig själv.
Årets julkalender är helt okej.
Förra årets julkalender, Skägget i brevlådan, tyckte jag inte alls om.
Dagens bilder.
Amning och drakar.
Idag var vi till BVC och nu går Vide upp i vikt som han ska.
Med amningen går det inte särskilt bra.
Det är mer modermjölksersättning än vad det är amning för det är så Vide vill ha det.
Från och med nu kommer det antagligen bara att bli amning 1-3 gånger/dygn. Jag har kommit på att det inte är någon större idé att försöka tvinga honom att amma när han inte har lust.
Idag när jag och Rikard åt frukost var Vide såhär glad:
Cilla är rädd för drakar fastän hon vet att de inte finns på riktigt. Hon är rädd för att de ska spruta eld på henne så att hon börjar brinna.
För några kvällar sedan sprang hon från garaget i riktning mot vår lägenhet då hon plötsligt stannade upp och tittade upp mot himlen.
Och utbrister ungefär såhär: Nu gjorde jag det igen. Jag trodde att det skulle komma en drake fastän jag vet att de inte finns på riktigt.
Det onda i magen håller i sig, men det är hanterbart.
Och snart är det jul och jul är kul.
Pepparkaksbak, magkatarr och amningsproblematik.
Och såhär kan man se ut när man har gjort pepparkakor.
Det onda i magen kanske är magkatarr.
Spännande, jag har aldrig haft magkatarr förut.
Vide strular vid amningen sedan vi började med tillägg.
Känns tråkigt eftersom jag hade tänkt mig att fortsätta amma. Ger honom bara tillägg några gånger om dagen så att han ska förstå att han måste äta från mig också.
Men jag och Vide verkar inte tycka likadant i denna fråga.
Så det är till att vara envis och kämpa på.
Julstämning.
Ont i ryggen.
Trött.
Färdig.
Error.
Tillägg.
Jag kommer att fortsätta amma också.
Idag har vi tagit fram julpynt och ätit middag hos min mormor.
Nu är jag och barnen ensamma hemma eftersom Rikard jobbar inatt.
Imorgon ska vi iväg och se Rebeccas årliga julkonsert.
Likheter.
Jag & Cilla är inte alls lika varandra...
eller??
Cilla, 16 december.
Vide & Cilla, 3 månader.
Oro.
Vill egentligen fortsätta att enbart amma men om han inte börjar gå upp i i vikt kanske det är något som inte stämmer.
Idag har jag frågat Rikard 3 gånger om han kom ihåg att posta julkorten.
"Ja" svarade han redan första gången.
Minnet är bra men kort.
Imorgon går Cilla sin sista dag hos dagmamman innan jul.
Sedan blir det ett långt jullov för hennes del.
9 dagar kvar till jul.
Valdemar.
Cilla på morgonen, innan hon åkte till dagmamman.
Hon är inte alltför lätt-fotograferad nu för tiden.
Julkort-skriverier.
Skrivit lite julkort.
Jultomten fick också ett.
Cilla önskar sig en hund i julklapp. En riktig hund. Hon vill att den ska heta Jesper.
Mitt mamma-hjärta vill gärna ge henne en hund.
Mitt förnuft säger mig annat.
Att skriva fel.
Jag läste några inlägg längre ner i denna blogg och såg att jag skrivit "När Vide var bebis".
Självklart menade jag "när Vide var mindre".
Men nu har jag ändrat det inlägget så att det står rätt.
För Vide ska vara bebis ända tills han fyller 1 år.
Något annat har jag inte planerat.
10 dagar kvar till Karl-Bertil.
Igår var jag och familjen iväg och såg ett luciatåg i kyrkan tillsammans med min mamma. Det var mysigt. Igår var också den dagen då Vide blev 3 månader.
Så puss på dig lille mannen, min lille gosse, charmkorv och skrutt-prutt-gubbe.
Idag var det BVC som stod på schemat. Inte lika roligt då det visade sig att Vide gått ner lite i vikt under den senaste månaden. Bortsett från viktnedgången var allt som det skulle. Vi fick en ny tid om 1 vecka då det blir en ny kontroll av vikten.
Nu är alla julklappar klara och det är bara 10 dagar kvar till julafton. Det är nästan så att man bli stressad när man tänker på det, men om man improviserar lite och tänker positivt så kommer det säkert att gå bra med allting.
Rikard kommer i alla fall att få världens bästa julklapp i år så helt pannkaka kan det ju i alla fall inte bli. Alltid en liten tröst.
Och jag kommer att få jättefina tekoppar av min mamma för jag såg när hon köpte dem. Tack mamma!
Julen är helt klart en kluven sak för mig.
Jag älskar den. Jag hatar den.
Fast det är väl egentligen såhär: Jag tycker om julafton, men jag har lätt för stress och därför kan dagarna innan kännas jobbiga.
Nu ska jag gå och krama min lille gosse som precis vaknat.
Disträ.
Jag åt salta pinnar samtidigt som jag städade undan i köket.
Och vips så står jag med en använd tändsticka i munnen.
Så kan det gå om man heter Louise.
Ikväll blir det Idol-final och jag skulle tro att Erik vinner.
Imorgon blir det lite mer julklapps-letande och julbord på kvällen.
Första gången i mitt liv som jag kommer äta julbord ute på restaurang.
Ska bli spännande.
Sankta Lucilla.
Cillas stjärngosse-hatt ramlade tydligen av hennes huvud hela tiden, så Cilla blev en Lucia istället.
Bilder från dagens luciatåg:
Mammahjärtat i mig.
Ikväll ska jag, som sagt, ut och leta julklapp till Rikard.
Imorgon är det Cillas luciatåg. Ska bli roligt att se henne som stjärngosse.
Lust att komma över på middag imorgon, pappa?
När jag var barn eller ung tonåring har jag för mig att jag beklagade mig inför min mamma över att inga killar var intresserade av mig. Och om jag minns rätt sa mamma att hon trodde att det var en tidsfråga. När killarna i skolan blev äldre och klokare skulle nog många av dem bli kära i mig.
Det var en fråga om att ha tålamod.
Nu kan jag väl inte direkt påstå att så blev fallet.
Men jag tror jag förstår vad hon menade nu.
Det var hennes mammahjärta som sa henne det.
Jag brukar känna så när jag tittar på Cilla och Vide.
Jag tror automatiskt att alla kommer att älska dem bara genom att titta på dem.
Hur skulle de kunna låta bli?
Det måste vara mitt mammahjärta som gör att jag känner så.
Med Cillas fina ansiktsdrag och med Vides leende och röda hår så borde det ju rimligtvis bara vara för dem att välja och vraka när de ska välja sina framtida kärlekar.
Mitt mammahjärta säger mig det.
Tomten är död!
Katter är sådana charmiga husdjur.
Meddela alla barn att julafton blir inställd i år för att tomten är mördad:
Lite fler bilder från dagen:
Cillas julstjärna som hon gjort hos dagmamman. Och en charmig husfasad. 
Imorgon ska jag ut och leta efter en julklapp till Rikard.
Ska bli spännande.
Jag har lite tankar om vad jag ska köpa för något.
Mer bilder från 3 december i år.
Den blå handväskan.
När vi är klara i affären och gått ut märker jag...
att jag har en blå handväska i min hand.
Det var inte meningen.
Feg som jag är ber jag Rikard att gå tillbaka med den.
Snäll som han är så gör han det.
Så det kan gå.
Cilla som stjärngosse?
Självklart ska hon få vara det om hon vill.
Vore ju urgulligt tycker jag.
Jag ser rött.
Så vad har jag gjort idag?
Jag har spelat dataspel med Cilla.
Jag har dansat tryckare med Vide.
Handlat julklappar har vi också gjort.
Kollat in Bros julmarknad och den var inte mycket att hurra för.
Träffade Cillas gamla dagmamma och när hon tittade på Vide var jag självklart tvungen att berätta att han är rödhårig.
Han är rödhårig och det är så sött.
(Man kan bli gråtfärdig för mindre.)
Men när jag kollade runt lite på internet märkte jag hur olika folk kan tycka.
Jag läste om en kvinna vars mardröm handlade om att föda ett rödhårigt barn.
Jag hade inte ens tänkt tanken att jag skulle kunna få rödhåriga barn.
(När Vide var mindre tyckte jag att han hade en stor näsa, men nu har resten av kroppen liksom hunnit växa ikapp hans näsa. Jag gjorde upptäckten för några dagar sedan.
Det är spännande saker som nyblivna mammor bloggar om, jovisst!
Förresten, var det inte någon som sa att nyblivna mammor inte är lika smarta som de är i vanliga fall??
Så om jag verkar ovanligt korkad så vet ni varför.)
Rikard hade en mardröm inatt. Han drömde att barnen var i fara och att han kämpade för att rädda livet på dem. Vaknade helt kallsvettig gjorde han.
Skulle vilja leka blindbock med Cilla...
men törs man det?
Tänk om hon stöter emot någonting och slår sig?
Hönsmamma?
Realistisk och förnuftig?
Det är frågan.
Något svar har jag inte.
Det finns en radiokanal som spelar julmusik (endast julmusik) enda fram till annandagen. Vi har lyssnat lite till och från på den kanalen.
Men då man hör "Felize navidad" för fjärde gången på en och samma dag blir man nästan lite knäpp. "Last christmas" är också en populär låt på den radiokanalen.
Julen,
finns det något knasigare?
Spännande.
Här är några av bilderna:
Jag tycker mig ganska ofta se min bror skymta förbi när jag tittar på Vides ansikte.
Det finns nog en likhet där.
Det ska bli så spännande att se hur Vide kommer se ut när han blir större. En del av mig vill resa in i framtiden för att ta mig en tjuvtitt.
Samtidigt som jag vill att tiden ska gå sakta.
Omröstning.
Jag gjorde en hobby-omröstning på ett familjeforum för att försöka lista ut om Vide kommer förbli rödhårig.
Det var inte så många svar jag fick men enligt den omröstningen så var det ungefär 1 av 3 som föddes rödhåriga som behöll sin röda hårfärg.
Vad jag vet om så finns det inga rödhåriga på Rikards sida släkten, men min mamma är ju rödhårig och det finns även lite andra rödhåriga inom mammas släkt och en del rödskäggiga män (min morfar och min bror).
Vides rödhåriga mormor
Vide
Vide
Könsroller.
Jag bara viskar till Vide att han ska välja den kvinna som är bäst på att baka kakor, när han blir vuxen.
Sedan viskar jag vidare i Vides öra att hans storasyster ska välja en man som kan byta bildäck.
Det är nästan så man blir rädd för sig själv.
Det är tur att han är liten och inte förstår vad jag babblar om.
Vides blivande fru?
Mina sötnosar.
